Beskedet att Volvo inte ska vara ett rent elbilsföretag 2030 – vilket man lovat för många år sedan – kom inte som en stor överraskning tycker jag.
Pengarna styr och går inte elbilsomställningen så snabbt som förväntat tvingas man bromsa.
Men mer intressant är att vi är på väg in i en ny era i bilindustrins utveckling.
Jakten på nya bilgenerationer har bromsats. Vi har vant oss vid att det ska komma en helt ny modell efter sex-sju år, annars har den känts gammal. Men nu är inte längre bilar sin kaross, så kallad tophat. En bil är mjukvara, drivlina, infotainment, elbilsegenskaper och självkörning.
Det är en sund utveckling.
Tidigare tog bilutvecklingen små kontrollerbara kliv, ta VW Golf som ett exempel. Med varje ny generation blev bilarna lite tyngre, säkrare, mer komfortabla – och kanske rymligare. Visst kom det PDK-växellådor och förfinade motorer, men klivet mellan generationerna var mer evolution än revolution.
Nu kommer det mitt i en bils levnad ofta nya batterier som ger längre räckvidd, snabbare laddning, nya skärmar och mjukvara för nya funktioner. Nya motorer. Bilmodellerna blir ständigt bättre – på viktiga punkter.
Ta uppdaterade Porsche Taycan som ett exempel: Typ 30 procent snålare och längre räckvidd och mycket snabbare laddning i kallt väder. Eller varför inte Teslas modeller som lever rekordlänge, samtidig som de ständigt blir bättre.
Men tyvärr är Volvos uppdatering av XC90 inte tidstypisk, däremot är den väldigt kostnadseffektiv. Den ser modernare ut, har fått en större skärm och bättre komfort. En klassisk facelift som i gamla tider.
Tekniskt tar den inga steg framåt, det får vi nog vänta ett-två år på, för jag är övertygad om att laddhybridversionen kommer att få mer batterikapacitet, snabbare laddning och kanske också effektivare motorer lite längre fram.
Siktet för XC90 verkar nämligen vara ställt långt in på 2030-talet och då vill det till att bilen ständigt utvecklas – kanske med helt ny infotainment och mjukvara. Kanske Lidar? Och som sagt längre räckvidd.
Grundbilen är ju bra. Men varför fick den då inte längre räckvidd redan nu?
Kanske togs beslutet om en facelift väldigt sent. Kanske sitter man fast i batterikontrakt, eller kan det vara så att modellen säljer så bra att man gjort bedömningen att en teknisk uppdatering inte behövdes?
Skulle jag köpa förnyade XC90?
Nej, även om jag tycker att den ser snyggare ut än EX90, ger den nya elbilen så mycket mer teknik för pengarna, bättre komfort och köregenskaper – och en mer spännande framtid med Lidartekniken.
Hade XC90 varit klart billigare än elbilen EX90 skulle jag tänkt efter några gånger, men XC90 kostar med Ultrapaket saftiga 994 000 kronor, 1 020 000 kronor med luftfjädring.
Nya elbilen EX90 med Ultra-paketet som bland annat inkluderar luftfjädring kostar från 1 085 000 kronor. Det är bara 65 000 kronor i skillnad.
Volvo anpassar sig alltså till den nya bilvärlden på det mest ekonomiska viset man kan tänka sig – det förvånar inte.
Men visst är det lite märkligt att många bilköpare 2025 hellre lägger sin miljon på en gammal laddhybrid som går sju mil än på en helt nykonstruerad elbil med 60 mils räckvidd – båda siffrorna enligt optimistiska officiella beräkningar. Laddmöjlighet hemma lär man ju ha – så det måste vara ladd/räckviddsångesten som spökar och inte ekonomin.
Betyder det att Volvo skulle ha kunnat hålla kvar vid sin elbilsstrategi för 2030 om bilarna går längre och laddar snabbare? Är tekniken – laddning och räckvidd – problemet?
Eller är det infrastrukturen som är det verkliga problemet? Ekonomin verkar ju inte vara det.